Eftersom terminsstarter är som de är, tidsslukande, har vi inte haft tillfälle att diskutera igenom detta med lärarlaget. Vi vill samtidigt inte pressa fram något som inte är ordentligt förankrat hos alla. Därför beslutar vi att dela klassinformation på Google+ enbart i vår pilotklass… De är verkligen försökskaniner! Det blir en del sura miner över att de behöver gå in på två ställen för att ha full koll, däremot inga klagomål på själva verktyget.

Ett problem som många har är att det funkar relativt bra att räkna på lektionerna där de kan få en liten hint när det blir svårt, men när de sitter hemma och räknar så kör de fast och kommer inte vidare alls. För att avhjälpa desperationen så föreslog jag att de kunde ta en bild på mattetalet och deras påbörjade lösning med mobilen och skicka över till mig (via Viber, Messenger+ eller annan gratistjänst) så kunde jag snabbt ge motsvarande hint som jag gör på lektionerna och deltagaren kunde sedan komma vidare med räknandet. I början var det nästan bara en deltagare som använde sig av detta erbjudande och det blev därför ingen betungande arbetsbörda kvällstid. Det var en jättehjälp för den deltagaren och räknandet kunde hållas igång i ett relativt högt tempo. När det senare var fler som började messa mig med matteproblem kände jag att det långsiktigt inte var en hållbar lösning och tänkte att man borde kunna lyfta in samma arbetssätt i en gemensam grupp på Google+. Användandet av Google+ hade kommit igång i de andra ämnena så alla deltagare var bekväma i plattformen. De vet hur man enkelt kan lägga upp bilder där från mobilen. Tanken var att alla i gruppen då skulle kunna ge respons på de problem som någon deltagare lade upp efter skoltid. Att de  kunde hjälpa varandra och på så sätt minska arbetsbördan för mig. Jag betonade att det inte var något slags examinerande forum utan att alla förslag var välkomna och det gick jättebra att komma med lösningsförslag även om man inte visste om det var rätt. Jag skulle också hålla koll på gruppen och hjälpa till när ingen annan klev in.

Det fungerade inte alls. För en del var det alldeles för skrämmande att blotta sig på detta sätt och de vågade inte skriva något. En del var antagligen för omotiverade/odiciplinerade för att engagera sig och be om hjälp/komma med lösningsförslag. Trots ihärdiga försök med motiverande och peppande argumentation från min sida att få dem att använda gruppen, så kom den aldrig igång. Jag provade även samma koncept i en annan grupp där alla räknar på ungefär samma ställe men aktiviteten var obefintlig i den mattehjälpsgruppen.

Jag tror ändå att det är ett koncept som skulle kunna fungera och som skulle hjälpa många och också berika matematikstudierna med mer diskussion och analyserande av lösningsmetoder. Att det inte fungerade denna gång kan ha att göra med att jag lanserade idén så pass sent när de redan var invanda i ett arbetssätt och kände att ”så här pluggar vi matte”, trots att det arbetssättet kanske inte fungerade så väl för flera. Jag ska dock göra ett nytt försök nästa läsår och då ska jag introducera detta redan från början och kanske också lägga in obligatoriska uppgifter i forumet så att de kommer igång i att använda det. I höst ska jag också arbeta mer konsekvent med ”flippar” (inspelade genomgångar som deltagarna tittar på i förväg) och på detta sätt väva in Google+, eller vilket forum det nu blir, som en självklar del i arbetssättet.

/Jocke

/Nadja

För några veckor sedan gick vi över till de rörliga bildernas berättande. Intressant att se hur de bar med sig sina verktyg in i filmens värld – utan problem. Det var även intressant att se hur många som snabbt föreslog att de färdiga produkterna skulle delas på någon av skolans grupper på Google+, precis som under våra temaveckor! Tidigare har det varit svårt att få deltagarna att visa eller läsa upp sina alster för varandra. Man har tyckt att det varit pinsamt. Det här upplever jag som ett steg framåt mot att våga dela kunskap med varandra, mot att känna stolthet över det man faktiskt kan och har lärt sig.

Nu har de precis gjort klart sina egna kortfilmsproduktioner. De har iscensatt en och samma berättelse. Det skulle handla om en flicka som återvände till sin familj efter en tids frånvaro. Hennes mamma hade precis dött och skulle begravas. Av sin bror fick hon reda på att allt inte stod rätt till. Genren fick de själva välja. Jag började med att välja verktyg för att klippa film och la sedan upp planeringen efter det. Tog även fram instruktionsfilmer – som ingen använde…

En erfarenhet vi snabbt lärt oss i detta projekt är att eleverna ofta lär fortare än oss pedagoger. Och att det är viktigt att ta vara på de tekniskt begåvade personerna och att låta dem vara med och lära sina kamrater. En tydlig konsekvens av detta är att flera förmågor hos våra deltagare stärkts. Jag tänker på en situation idag. Jag hade precis introducerat vårt nya arbete kring presentationsteknik. Tanken var att alla skulle hålla ett föredrag utifrån meningen ”så här gör man …”. De allra flesta kom igång direkt, utom en. Bekymrat konstaterade hen att hen egentligen inte kunde något som var värt att presentera. Efter en stunds resonerande dök plötsligt den lysande idén upp: men jag kan ju faktiskt klippa film!

/Nadja

Denna gång ville vi pröva att bl.a. jobba med film, men i så enkel form som möjligt. Temat drog igång i mitten av februari och började med att deltagarna fick dela med sig och diskutera i tvärgrupper kring begreppet Hembygd. Vi använde oss bl.a. av det mycket välgjorda och intressanta materialet Hembygd – Någonstans i Sverige. Efter några dagar fick de sedan i uppdrag att göra en egen film om vad hembygd betyder för dem. Kring detta hade vi funderat mycket. Var och hur skulle filmerna läggas upp? Vi ville att det skulle vara enkelt att lägga upp filmerna så att så lite tid som möjligt skulle gå åt till det tekniska. Det var också viktigt att filmerna endast skulle vara tillgängliga för oss på skolan och inte ligga öppna för hela världen. Helst skulle det vara så få steg som möjligt i processen och deltagarna skulle behöva registrera på så få ställen som möjligt. Vi tittade först på Vimeo som är en gratis videotjänst där man kan lägga upp filmer, redigera dem och även kontrollera vilka som ska få tillgång till dem. Detta alternativ krävde dock att alla skulle skaffa nya konton där. Sedan funderade vi på YouTube, där man ju också kan begränsa tillgången på filmer. Där går det dock inte att låsa åtkomst till enskilda användare, vilket medför att det finns en risk att länkar sprids och andra kommer åt filmerna. Vi trodde också att många skulle bli halvt skräckslagna vid tanken på att de skulle behöva lägga upp sin film på YouTube. Till båda dessa alternativ tillkom också att de sedan skulle behöva länka till/bädda in sina filmer på någon form av diskussionsforum, t.ex. SM Folkbildning där vi vanligtvis har vår kommunikation. Alltså, många steg och många möjligheter att det strular.

Till slut föll valet på Google+. Eftersom vi redan arbetar i Google Drive i alla klasser så hade alla redan ett Googlekonto. På Google+ upptäckte vi också att det var enkelt att skapa slutna grupper där material och text enkelt kunde delas utan att behöva oroa sig för att det kunde bli tillgängligt för obehöriga. Uppladdning av filmer kunde också göras direkt ifrån mobilappen som hör till Google+. Deltagarna kunde även använda denna app för att se varandras filmer och kommentera och diskutera. De få som inte hade smarttelefoner kunde enkelt delta via webbsidan istället.

Lanserandet gick smidigt och efter en demonstration och förklaring kring vad cirklar betydde på Google+ så var alla igång. Det var endast ett fåtal som senare hade problem att lägga upp sin film. Några var också inledningsvis skeptiska till att använda Googles sociala plattform av rent ideologiska skäl, men efter att ha sett hur enkel och smidig plattformen var så gick de med på att delta.

När filmerna sedan var klara började det att plinga till i mobilen. Video efter video lades upp och diskussionen kring dessa tog fart. Det funkade! Google+ togs emot väl och deltagare har själva senare föreslagit att fler uppgifter läggs upp/diskuteras på Google+. Vi kommer återkomma till några exempel kring detta senare i bloggen.

Några av deltagarna gick senare med på att lägga upp sina filmproduktioner på YouTube så att vi kunde dela med oss av dem här i vår blogg. Du hittar dem här!

Google+ har visat sig vara en plattform med stora möjligheter. En styrka är att det finns en smidig, snygg och väldigt funktionell mobilapp. Många deltagare drar sig för att regelbundet logga in på olika webbplatser för att hålla sig uppdaterade. Google+ kan istället plinga till i mobilen när något viktigt händer. Det går att sortera inläggen i en grupp i olika kategorier så att man får en tydlig struktur. Man kan som sagt också enkelt posta film eller bilder ifrån mobilen direkt in i en diskussion. En övergripande introduktion till Google+ och hur det fungerar hittar du här.

Nu tror jag att det får räcka för denna gången. Vi tar gärna emot kommentarer, tips och frågor i kommentarsfältet nedan!

Nästa inlägg kommer handla om hur vi organiserar och strukturerar arbetet inom projektgruppen med hjälp av olika digitala verktyg.

/Jocke